måndag 28 januari 2013

I Thiruvannamalai

Nu har det gått några dagar sedan jag skrev. Jag har tagit det ganska lugnt här i Thiruvannamalai i Tamil Nadu. Träffat en del vänner, gått till berget Arunachala och mediterat och även varit på Satsang. Jag gick till ett tak där jag visste att det var en man som heter Werner som brukar hålla Satsang där. När jag kom dit var det en del folk som satt där så jag satte mig på en stol och väntade, döm om min förvåning när det kommer in en vit kvinna i mörkröd saari och satte sig där framme.
Satsangen var bra, hon fick till och med fram mig för att ställa någon fråga. Jag hade ju ingen aning om vem hon var så efteråt frågade jag henne och hon heter Karen Richards.

I går skulle jag ta ut lite pengar hade jag tänkt mig, jag skulle handla lite. Jag hade visserligen lite pengar hemma men de tog jag inte med. Jag gick till bankomaten men den var stängd så jag gick till nästa, där satt det en vakt och sa att den inte fungerade och att jag skulle gå ner nästa gata. Vilket jag gjorde. När jag kom till nästa fick jag inte heller den att fungera, men en vänlig vakt kom in till mig och hjälpte mig, dock fick han samma resultat trots att vi prövade med lägre summa, trots att han var ganska envis fick också han ge upp till slut. Jag gick vidare, prövade en ny, tyvärr meddelade automaten out of order. Men jag gick vidare och hittade en till, var förundrad hur många bankomater det finns i Tiru. Jag insåg ju att det var söndag och att pengarna antagligen var slut på många ställen men Hur blir det bättre än så här? tänkte jag och gick vidare.
Strax hittade jag en ny och testade igen, men inte heller....Jag började att gapskratta, tyckte verkligen att detta var Incredible India. Vad kan man göra annat än skratta när 5 bankomater inte fungerar troligtvis beroende på pengabrist.
När jag klev ut på gatan igen fick jag se en ny bankomat på andra sidan gatan och yippie!!! äntligen fick jag mina pengar på sjätte stället. Så nu kunde jag äntligen handla det jag skulle. Jag tog ingen Richshaw hem, tänkte att det var bra att promenera, kände mig ganska glad över detta med bankomaterna trots allt, insåg det komiska i det hela. Kan det vara så att man blir gladare över medgången när man haft motgångar först? Fast jag skrattade ju också över att det var så komiskt. Jag ser mig själv som in en komedi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar