Marianne Wendel i Indien: I Jodhpur

I dag har vi varit på utflykt i Jodhpur. Började med att besöka ett krukmakeri. Mannen där visade oss när han drejade några saker, och de tillverkade framför allt stora lerkrus för vatten där. Det var ju ingenting man kunde köpa med sig hem precis men jag köpte ändå en liten, liten Ganesh, elefantgud som ger lycka....
Åkte jeep till olika små byar där Bishnoifolket bor.
Först fick vi komma till en familj där vi fick lära oss hur en opiumceremoni går till. Bishnoifolket har 29 principer, bla att de inte får dricka alkohol men däremot får de dricka opium vid speciella högtider. Här fick vi nu se hur det gick till att tillreda denna dryck och hur den välsignades och sedan blev vi erbjudna att dricka av detta. Vi avböjde vänligt men bestämt, trots alla goda effekter Bishnoifolket anser att opium har. Opium är egentligen förbjudet i Indien men tillåts i vissa områden och sammanhang, framför allt när det gäller religiösa riter till vissa högtider.
Vi fick se hur turban lindas på huvudet av 9, 10 eller 11 m tyg.
Därefter åkte vi till en annan by och fick se hur de vävde bomullsmattor och även se olika färdigvävda kamelhårsmattor. Här hade de nu fått el via solfångare, dessförinnan hade de ingen el.
När vi skulle åka tillbaka till det första stället där vi dessutom skulle äta lunch frågade PO om han fick köra jeepen... och det fick han. Han blev som ett barn på julafton. Dock tyckte de andra chaufförerna att han körde lite för fort på ökenvägarna.
Han fick i alla fall köra tillbaka till det första stället där vi nu skulle äta lunch och den smakade alldeles utmärkt, långt ifrån den vanliga restaurangmaten.

Mätta och belåtna åkte vi vidare till en textilfabrik. Där fick vi se på tillverkning av sidenöverkast. Dessutom visade de på återvinning av brodyrer från muslimska kvinnors kläder, dessa klipptes ut och sattes sedan ihop till lapptäcksliknande textilier som man kunde ha som duk eller hänga på väggen. Det speciella med dessa var också att det var både guld och silvertrådar invävda i brodyrerna.
Det mesta arbetet till tygerna gjordes ute i byarna av ca 3-4000 kvinnor, men sedan kom tygerna till fabriken för en sista justering eller för att sys ihop.
De visade massor med olika sängöverkast i olika prisklasser, men eftersom jag köpt ett överkast när jag var i Jaipur för några år sedan fanns det ingen anledning att köpa något nu.
Däremot kunde jag inte motstå en ny sjal, en ny stor pashmina. En sån som jag alltid använder på natten. Jag vet att de blir utslitna med tiden så jag ville gärna ha en ny i reserv.
Dessutom fick jag lära mig mycket nytt om sjalar, om Cashmere, Pashmina, Shatoosh, jag fick känna på de olika kvaliteterna och gissa vilken som var vilken, då hade han dessutom lagt in en angorasjal. Och yes, jag gissade rätt på alla....När jag sedan skulle bestämma mig för att köpa den sjal jag ville ha tyckte jag att den verkade så tunn och jag påpekade detta. Han bad då killen där att ta fram en ny ur samma förpackning. Den kändes mycket tjockare tyckte jag och det sa jag också. Jag tyckte att den kändes tyngre också så jag bad dem att väga dem, vilket de snällt gjorde. Och....den ena vägde 105gr och den andra 135gr, han verkade lite förvånad över att det skildes så mycket men sa att han vet ju aldrig hur det är i en förpackning, hur tjock tråd de använder.
Hur som helst så köpte jag den.
Efter detta åkte vi hem till hotellet för att byta om för att åka till fortet som finns här i Jodhpur men det får jag skriva om en annan dag.