Tisdag i Delhi

Ja, nu har det gått några dagar sedan jag kom hit. Delhi är sig likt fast det har varit väldigt dimmigt de här dagarna så det känns som glasögonen är smutsiga hela tiden för jag kan inte se klart.
Alla som känner mig vet att jag älskar teknik...när den fungerar. Sedan jag kom hit har mycket inte fungerat, varken Internet wifi eller 3G eller min telefon. Därför har jag heller inte kunnat uppdatera min blogg som jag tänkt mig. Men just nu sitter jag ute i farstun på första våningen på mitt hotell och är uppkopplad till wifi och försöker dessutom låsa upp min nyaste mobil så den skall fungera med Indiskt simkort. Enligt Itunes tar det minst 4 timmar, så jag hämtade just lite te och mörk choklad och en cola plus en kudde att sitta på så det blir lite mjukare för min rumpa. Hur blir det bättre än så?

Här i Delhi bor jag i en central statsdel som heter Karol Bagh, jag brukar bo här för jag trivs här och jag tycker det är förhållandevis lugnt. Många som jobbar här känner förstås igen mig och det är många som vill att jag stannar en stund och pratar med dem. Alla känner apan.....
Måndagar är de vanliga butikerna stängda i Karol Bagh och då blir det marknad på gatorna i stället med massor med stånd överallt och framåt kvällen när folk slutat jobbet blir det trångt med folk.
Det är också praktisk att bo här i Karol Bagh, jag har bara 5-10 min till Tunnelbanan som kan ta mig till de flesta platser i Delhi till och med till flygplatsen om jag skulle vilja. (fast jag tror maxvikten är 15 kg för säkerhetskontrollen, så jag faller bort på det......haha)Visst kan jag åka taxi eller Rickshaw billigt men jag tycker det tar längre tid och är betydligt dyrare och Rickshawn också betydligt smutsigare och blåsigare. Jag gillar inte när det blåser i håret för mycket.
Tunnelbanan här är ren, inget klotter eller skräp. För att komma in till den så måste man gå igenom en säkerhetskontroll och köra sin medhavda väska genom röntgen.
Jag tycker också att det är enkelt att åka som kvinna. Förutom att första vagnen är avsedd enbart för kvinnor, kan man dessutom smita före i kön till biljettluckan, som ibland kan vara jättelång. När man ska genom säkerhetskontrollen är det sällan köer i kvinnornas. Jag har dessutom köpt mig ett kort så jag behöver inte köpa några biljetter, bara fylla på kortet, precis som hemma, fast här är det enklare tycker jag. Det lustiga är att de flesta av mina vänner här inte vill åka tunnelbana utan väljer att sitta fast i trafiken.
Första gången jag skulle åka tunnelbana ställde jag mig i kön till kassan, bland alla män och då kom det en indisk äldre kvinna och tog mig i armen och förde mig fram till kassan före hela kön. Hon sa att det har man rätt till när man är kvinna. När jag sedan skulle åka tillbaka med tunnelbanan var det lång kö till vagnarna och jag stod och trängdes med alla män. Då var det en snäll man som sa att det fanns vagnar som var till bara för kvinnor och visade mig dit och där var köerna betydligt kortare. Så många Indier är väldigt hjälpsamma.

De senaste dagarna har jag promenerat runt en hel del. Tycker om att promenera i de typiskt indiska kvarteren, en bit från turiststråken och titta på allting som händer som ett nyfiket barn. Kanske är det en av de saker jag tycker om med Indien, allt är så annorlunda och oförutsägbart. Man möter alla typer av människor, och hundar, kossor, getter och ibland grisar mitt i stan. Ljudet från alla tutor kan ibland vara öronbedövande men jag hör det nästan inte längre. Här tutar inte bilarna för att signalera fara utan för att tala om att här kommer jag, bara så du vet. På landet tutar man i kurvorna även om det verkar tomt på vägarna, ifall det skulle komma någon bak kröken så de är medvetna om att man kommer. Helt annorlunda än hemma.

I går gick jag och satte mig i en park som ligger i närheten. Jag mediterade och läste lite i lonely planet om Indien och om Kalkutta som jag tänkt mig att åka till i december efter att jag varit norrut först.
Det är skönt och rofyllt att gå till parkerna, även om det kan vara många människor där så känns det lugnt för Indierna själva stressar av och tar det lugnt här.