Efter att ha haft en del problem med att veta var busshållplatsen var sitter jag nu på bussen som skall ta mig till Manali. Jag ringde till bussbolaget i morse och fick adressen men när jag kom dit var det bara som ett gathörn in the middle of nowhere.
Efter 20 min dök det upp en dam från Australien som skulle till Dharamshala som också hade blivit tillsagd att vänta här. Det kändes lite lugnare och efter lite kallprat började hon berätta om ett projekt hon hjälpte i Västbengalen, 4 timmar med tåg från Kolkata. Det var ett volontärarbete med the untouchable. Dom håller på att bygga upp en by för att de skall få ett drägligt liv där och det lät väldigt intressant. Nu skulle hon snart åka hem för att återkomma om ett par månader och då förhoppningsvis ha en grupp med sig hit. Jag blev alldeles förstummad över det hon berättade. Det är ju något liknande som jag har tänkt att jag ev skall göra. Och här dyker det upp en kvinna som gör just detta. Tyvärr hade vi bara en väldigt kort stund tillsammans och hon har ingen telefon, men vi skall höras via mail. Lite lustigt också att det är första gången jag har planerat att åka till Västbengalen. Vad mer är möjligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar