Kolkata

Så nu är jag i Kolkata. Jag kom hit i måndagskväll, nästan vid midnatt. Jag hade inte bokat rum i förväg, för de hotell jag sökte efter på internet var fulla och jag hade läst att vissa hotell kunde man inte förboka innan. Det som var lite synd var att min flight blev inställd så jag fick åka på kvällen istället annars hade jag kommit mitt på dagen och då hade det kanske varit lättare.
Efter ett par timmar fick jag i alla fall ett hotell där jag kunde bo, fast det var inte så trevligt så jag bytte dagen därpå till ett annat bättre och trevligare.

Jag bor i ett område som kallas Sudder street area, vilket är känt som ett backpackerområde, så det finns en hel del västerlänningar här.

I går besökte jag Victoria Memorial, ett stort komplex med tillhörande park. Byggt till minne av Drottning Victoria, när Indien tillhörde England. Det var som ett stort museum över denna storhetstid. På den tiden var det också Kolkata (Calkutta) som var Indiens huvudstad.
Jag tog mig en promenad i den stora tillhörande parken, vilket alltid känns skönt när man gått på väldigt trafikerade gator och varit i alla avgaser. Min vana trogen bad jag att få bli fotograferad vid ett träd... Först satte jag mig på huk och sedan reste jag på mig och började le, men leendet förbyttes snart i ett skrikande och fäktande.....det började sticka och bränna på fötter och ben något alldeles fruktansvärt. Jag fattade ingenting, jag skrek mest och försökte borsta bort någonting jag inte såg. Men jag kan säga att alla i det området av parken såg mig och hörde mig.....Till slut såg jag en liten, liten myra på mig och förstod att den var inte den enda....från fötterna upp till knäna och även på händerna brände det och jag var alldeles röd både här och där.
Jag sprang till en soffa och frågade ett par män om jag fick sitta där, de sa förstås ja, men såg lite skräckslagna ut. När jag började dra upp kjolen för att kolla mina ben, reste de på sig och gick.....Naturligtvis gick den brännande smärtan över efter en halvtimme för att då bli klåda istället. Men jag fick strax annat att tänka på när det började regna och då menar jag indiskt regn...skyfall. Jag ställde mig under ett träd tillsammans med en del andra. Trädet tog emot en hel del av regnet och det kändes trots allt lite trevligt med gemenskapen med de andra där och som tur var så var det ju varmt.
Jag tänkte för mig själv att det är ju när det inte går som planerat som minnena etsar sig kvar, så det här kommer jag nog aldrig att glömma.

I dag har jag varit till Moder Teresas hem, ett enkelt rum bland en massa andra rum där de olika nunnorna bodde och fortfarande bor. Där finns också ett museum om henne och även hennes grav.
Jag besökte också ett barnhem som tillhör Moder Teresas stiftelse. Där fanns en avdelning för handikappade barn, 40 st och en avdelning för friska barn, de var 110 st. Jag fick se en avdelning inomhus där verkade de vara mellan ett och två år. Jag fick också se deras härliga lekplats utomhus, där det var massa barn som lekte och de verkade ha det bra. De friska barnen kommer att adopteras bort, framför allt till Italien, Spanien och Frankrike och till Indien. De handikappade barnen kommer med all sannolikhet att vara kvar där.

Jag hade också tänkt att besöka St Pauls Katedralen idag men när jag kom dit hade den stängt så jag gick till det närliggande planetariet som just skulle ha en engelsk guidning, så det passade perfekt.

I morgon kanske jag skall besöka ett annat barnhem i utkanten av Kolkata, jag träffade en kvinna som gärna ville att jag skulle komma dit. Får se vad jag känner för.